Relaterade inlägg
Hejsan!
Då var det måndag igen och jag sitter och funderar på helgens pass som jag sprungit. Eftersom Lidingöloppet är 3 helger bort och jag kör ett millopp till helgen var jag tvungen att samla på mig kilometer.
LÖRDAG
I lördags gav jag mig ut på en morgonrunda. Jag hade bestämt att jag skulle springa 7,5 km för att sedan vända och springa samma väg tillbaka. De första 10 min kändes okej men sen blev det så himla tungt. Jag blev tvungen att sänka farten för att orka. Jag hade med mig dextrosol som blev lite utav en belöning efter var 20:e min. Pulsen blev snabbt hög, benen kändes tunga och huvudet var inte alls med mig. Jag tog bort alla krav angående vilket tempo jag skulle ha och istället fokuserade på distansen. Det är sällan jag har med något att lyssna på när jag springer men denna gång hade jag det. Jag hade på Maratonpodden och lyssnade på 2 fantastiska kvinnor vilket gav mig lite driv när jag väl hade nått 7,5 km och skulle vända. Efter det var det bara att jobba på, steg för steg. Ju mer löpsteg jag tog desto närmre hem.
När jag väl kom hem var jag så nöjd. Jag hade hållit mig till planen fastän det var fruktansvärt jobbigt. 15 km är ändå 15 km och det var det jag tog med mig.
SÖNDAG
Igår gav jag mig ut på en ny runda tillsammans med Emma. Vi åkte till Rya åsar för att springa banan där Rya åsar trail run går. Från första löpsteget märkte jag att kroppen var med mig på ett annat sätt jämfört med i lördags. Vi tog det lugnt, pratade och njöt av naturen. När vi kom upp på Rya klint blev det ett litet stopp för att njuta av den fina utsikten. Vi samlade på oss 13 km innan vi nådde bilen på parkeringen. Fast fokuset igår var inte antal kilometer utan det var tiden vi var ute och sprang.
Jag fick ihop 28 km den här helgen.
Jag vill tro att 2 kortare distanspass sliter mindre på kroppen än ett jättelångt. Så förhoppningsvis äventyrar jag inte formen alltför mycket inför lördag.
Det som är så spännande med löpningen är hur det kan skilja sig så från dag till dag. I lördags, tungt och segt, skenande puls och ingen direkt glädje. Igår blev det skogen tillsammans med en vän. Vi sprang lugnt och fint. Njöt av naturen och småpratade hela tiden. Känslan efter den rundan var helt tvärtom.
Men det är väl det som är charmen och också turen tänker jag. Att det kan svänga snabbt mellan högt och lågt. Man är djupt nere i dalen för att sedan hamna högst uppe på toppen. När jag hamnar där jag hamnade i lördags lägger jag inte så stor vikt till att tänka på vad det beror på. Ibland har man bra dagar och ibland har man dåliga. Det gäller att vara flexibel under passets gång och komma på lösningar som gör att man härdar ut. Och det är just därför jag älskar löpning, det kan vara stor skillnad från dag till dag.
/Karro