Igår var det dags för veckans första pass. Jag hade tänkt att springa 10 km med inslag av några backintervaller.

När jag höll på att förbereda mig för mitt pass kom min stora son och frågade om han fick cykla med. Först tvekade jag, men det var inte för att jag inte trodde att han skulle orka. Jag tvekade för att jag hade en speciell runda som jag tänkte springa och den var inte cykelvänlig, i alla fall inte för en 8 åring.

Istället tänkte jag ut en annan runda som i stort sett bara innehöll cykelbanor men inte så många backar. Det gäller att kunna vara flexibel i sin löpning och att få sällskap på en löprunda väger förstås tyngre.

Tillsammans med min son på cykel blev det 11 km med bra fart första halvan, andra halvan blev lite lugnare för den innehåller en del sega backar och då var det lite lugnare fart på cyklisten.

Jag är så glad att han frågade om han fick följa med. Idag är det alltför många stillasittande barn och rörelseglädje är något jag brinner för.

Kanske är det därför jag tycker det är så roligt att vara ledare i min sons fotbollslag.

Jag vill vara en bra förebild för mina barn.

Det är oerhört viktigt för mig att de förstår vikten av rörelseglädje. Att få med de på några coreövningar efter ett löppass, att få med den på promenad med hunden eller som igår, få med mig sonen på cykel när jag springer. Det ger mig så mycket glädje.

Förutom att jag fick bra tröskelträning igår så var det en annan sak som gladde mig. Aldrig under rundan klagade eller gnällde han och vi fick en fin timma tillsammans.

Så sprid rörelseglädje hemma och ta med dig barnen ut när du ger dig iväg, det är så otroligt mycket värt!

/Karro