Relaterade inlägg
Att snöra på sig löparskorna en tidig morgon och ge sig ut genom dörren är en magisk känsla. Dimman ligger tät över hustaken, solen gör att daggens droppar glittrar i gräset. Luften är frisk och det känns att hösten är här.
Just det där är något jag längtar efter, höstlöpningen.
Jag tror att alla kan uppleva den där känslan men oftast när man ska börja springa gör man det på fel sätt. Det gör att du inte tycker det är kul, det gör att du tycker det är tungt.
Det största felet man gör när man ska börja springa är att man springer i ett alldeles för högt tempo. Det är för att man har hört att grannen springer i ett visst tempo eller att under ett visst tempo är det inte värt att kalla löpning.
Men vem är det som bestämmer om DU springer?
Ibland är min kropp väldigt seg när jag ger mig ut. För att jag då ska få en bra upplevelse i löparspåret sänker jag tempot och springer lugnt. Kommer det en backe går jag upp för den för att sedan börja springa igen när jag nått toppen. Ibland går jag även under passets gång bara för att ”jag känner för det”. Men för mig är det fortfarande lika mycket kallat en löprunda fastän jag slänger in gåinslag.
Jag vet att vissa tycker att det inte räknas som löprunda om man går under sitt pass.
Men vem är det som bestämmer om DU varit ute på en löprunda?
10 km är det många som har som mål att klara av. Distansen är lagom hanterbar och nästan alla klarar att ta sig igenom en mil. Vi har alla olika mål när det handlar om milen. Men oavsett om du springer milen på 33 min eller 73 min är man lika bra. Det handlar om att genomföra distansen utefter sina egna förutsättningar. Du är inte mindre löpare för att du springer på över 1 timma.
Den klassiska frågan ”vad gör du milen på då?” är något jag ofta får höra. Men egentligen, vad spelar det för roll? Ändrar det din uppfattning om mig om springer på 52 min? Eller tycker du kanske jag är bättre som människa om jag springer på 42 min? Jag tycker egentligen det är ganska konstigt att man får en sådan fråga, men jag tror också mycket handlar om att den som ställer frågan tror att det är en viktigt fråga att ställa till en löpare.
Men vem är det som bestämmer om DIN tid på milen är bra?
Jag springer fort, men jag springer också långsamt. Ibland springer jag långt, men ibland blir det ganska kort. Jag springer på asfalt, men jag springer också i skogen. Ibland blir det lätt löpning utan några backar, men ibland handlar passet bara om backar.
Oavsett hur jag springer och oavsett vilket tempo jag har är löpningen något jag verkligen älskar. Mitt hjärta pumpar, tankar skingras, jag fokuserar på andningen, benen trummar på och det är bara jag.
Det jag vill ha sagt med det här inlägget är att det är okej att springa långsamt, det är okej att springa kort, det är okej att gå i uppförsbackar.
Det är DU som bestämmer över DIN löprunda!
/Karro