Lite mer än ett dygn har gått sedan jag gick i mål på mitt första 6-timmars lopp, det blev också mitt första ultralopp. Jag ska försöka ta dig med på den här resan.
Dagen var kommen! Det var dags att köra Borås 6-timmars. Vädret var perfekt och känslan var god. Jag var inte så nervös och det tror jag har att göra med att man väljer själv hur långt man vill springa på 6 timmar.
Innan start var det en del förberedelser med min supporter ”Skruven”, vi lade upp energiplan och delmål och jag träffade även Samantha och Tess och en hel del andra löpare.
IMG_4413
Efter ett tag blev det dags att gå till startplatsen och jag och Samantha bestämde att vi skulle köra ett par varv tillsammans.
Det var så himla skönt att avverka de första timmarna tillsammans med henne. Efter några timmar behövde jag ta ett toastopp så då skildes våra vägar åt.
Efter det lilla stoppen tog jag min telefon och satte igång min spellista med massa härliga låtar. Km efter km avverkades och när jag hade stoppat för att säga hej då till min mamma kom Samantha igen så då körde vi tillsammans. Vi sprang ytterligare några varv ihop och när hon hade nått maratondistansen behövde hon en paus och jag hade ett varv kvar till samma distans så jag fortsatte återigen på egen hand med härlig musik i öronen. Det sista varvet innan jag hade nått dessa 42 km var en sådan berg och dalbana av känslor. Det gjorde ont i benen, jag var glad över att jag skulle klara av ett maraton och jag var lycklig över att vågat göra detta. Att komma till varvningen och ge en kram till Alexandra som hade kommit förbi för att hejja gjorde mig alldeles tårögd. Jag fick en liten mugg öl av Skruven som present för att delmål 1 var avklarat och sen var det bara att fortsätta springa.
IMG_4427
Därefter följde några lyckliga varv just för att jag hade klarat delmål 1. Mitt andra delmål var 45 km och delmål 3 50 km.
Men benen började göra ont så jag började gå nästan halva varvet för att sedan springa andra halvan. När jag hade sprungit runt 46 peppade Skruven på mig att springa 4 varv till för att komma upp i 50 km. Jag hade gott om tid på mig så det kanske skulle gå.
När jag hade nått 50 km och kom till varvningen kände jag mig klar. Jag ville inte springa mer. Men Skruven började gå med mig och just då tyckte jag att han var en riktigt ond människa som inte tillät mig att stanna. Jag hade ca 15 min på mig innan slutskottet skulle låta så varför inte köra på in i det sista.
Jag varvade gång med löpning, jag sjöng med till musiken i hörlurna och när jag hade lite mindre än halva varvet kvar satte jag på Håkan-låten ”din tid kommer” och så började jag springa. Nu var slutet nära. Jag skulle inte bara klara av ett 6 timmars lopp jag skulle slå distansrekord med 17 km. När jag kom tillbaka till Skruven var jag helt slut, men jag gjorde det. Jag hade ca 2 min tillgodo så jag satte mig ner med en filt runt om mig för att invänta mätningen.
Jag trodde aldrig i min vildaste fantasi att jag skulle springa 53,55 km!! Jag är så sjukt stolt över mig själv och jag är så tacksam mot Skruven som pushade mig och peppade mig när det behövdes. Jag är också väldigt tacksam att man fick spendera många varv tillsammans med Samantha och det var det som gjorde att tiden susade iväg. Det var även många andra härliga löpare runt om sjön som man pratade med, b.la Tess. Tack för peppen sista varvet!
Energiintaget funkade jättebra och det var nog det som gjorde att jag ändå kände mig hyffsat fräsch. Benen värkte förstås men i övrigt hade jag inte ont någon annan stans.
Det här var en galen resa där kroppen bjöd på många olika känslor. Ibland föll tårarna, ibland kände jag mig lycklig, ett tag ville jag aldrig springa mer i hela mitt liv, ibland sjöng jag med till musiken, ett tag ville jag bara gömma mig i skogen, ibland kändes det som om man var världens superhjälpte men tillslut landade alla dessa tankar i att det är fantastiskt vad kroppen klarar av och att jag älskar att springa.
Det här gav definitivt mersmak!
Tack för alla hejjarop längs vägen och återigen tack Skruven, jag hade aldrig, aldrig klarat detta utan dig!
IMG_1076
/Karro