Relaterade inlägg
Glädjen från gårdagens löppass med fredagsgänget har knappt lagt sig. Kroppen är lite trött idag så därför har jag kört vilodag. Jag laddar batterierna inför löpning imorgon. Men nu ska jag tala om varför det är sådan glädje efter gårdagens pass.
Fredagsintervaller börjar verkligen bli en tradition. Ett gäng härliga löpare träffas på lunchen för att riva av ett pass som framkallar lätt ångest innan start. Igår var inget undantag.
4×1000 m med start var 7:e min, detta för att alla ska starta samtidigt oavsett vilken nivå man är på.
Det var jag och 3 andra löpare, min vanliga draghjälp, Linda, hade känningar i halsen så jag var enda tjej och även den som var långsammaste. Så innan vi skulle börja pratade vi om vilken tid man skulle satsa på under första tusingen och jag var lite osäker men då säger Peder (som är Lindas man) ” kör på 4 min, våga det!”. Hmm… 1 km på 4 min, galen tanke, men jag kände att om det är någon gång det är okej att satsa för att sedan krokna är det nu.
Vi startade och de första 200 m kändes okej, jag sprang fort, höll ca 3:50 tempo, andra varvet kändes lite jobbigare, sedan fick jag nya krafter och helt plötsligt hade jag bara ett varv kvar. När jag hade 150 m kvar gick Peder i mål och då hörde jag han ropa ”kom igen Karro, håll i så klarar du det under 4 min”. Det var precis vad jag behövde höra. Jag kom i mål, helt färdig, men jag sprang 1 km under 4 min. VAD HÄNDE DÄR????
3 min vila för att sedan upprepa det en gång till. Den andra intervallen gick också lika bra som den första, men på den tredje blev jag trött och kom över 4 min med bara någon sekund.
3 nya vilominuter för att ladda inför den sista. Jag var så fruktansvärt trött men kände att det här är det sista. Varv efter varv betades av, jag var så trött att jag inte ens tänkte, jag ville komma i mål. Tillslut nådde jag mållinjen, satte mig ner helt färdig. Då får jag höra att jag sprang på 3:55!!! Den lycka jag kände då är svår att beskriva. Så trött men ändå så himla glad. Vilket rekord! 4 km där jag var under 4 min på 3 av tusingarna, det är tider jag knappt vågat drömma om.
Jag vågade, även om det kändes oerhört läskigt, jag klev ur min comfortzone och är oerhört stolt över det.
Fredagsgänget får mig att hitta krafter jag inte trodde fanns.
Nu ska jag bara våga hålla nästan samma fart på mitt 10 km lopp för då blir det garanterat sub 50.
/Karro